Äntligen går det åt rätt håll för lille kissen!
Var inne på ultraljud med honom i tisdags förra veckan. Tunna fina väggar, inget "taggigt", inget tecken på kristaller, stenar, eller inflammationer! Hurra hurra! Nu är det bara vikten som ska ordnas till och som det ser ut just nu, är även den påväg åt rätt håll!

Sen något mindre kul. Var på intervju förra veckan. Den gick jättebra, inga tabbar och blunders från min sida. Men ibland hjälper det inte att vara så lysande som man bara kan vara. Det ger inte fler jobb för det. I det här fallet så var det inte en antsällningsintervju, utan mer en träff för att "visa upp mig" och se om man kunde få till en praktikplats. 
Men företaget i fråga har inte tillräckligt mycket att göra, för att kunna hålla mig sysselsatt. 

Och har dom inte för lite att göra, då har dom för mycket, för att ta in en. Så när fan ska man kunna komma in då?
Känner hur paniken sprider sig mer och mer. Och det är inte många dagar kvar nu tills jag går in i fas tre. Så går det när man utbildar sig i två år, då blir man straffad och det räknas som man inte har gjort något under den tiden. Därför hamnade jag i fas tre efter ett år. Skoj, nästan jämt!

Vad ska man behöva göra, när man inte ens kan komma in på praktik på ett företag?

Var på kalas för sambons syskonbarn i helgen också. Det var trevligt. Tills det gamla vanliga tjatet kom upp, igen. 
Tänk att vissa saker kan vara så jävla fascinerande och som man alltid MÅSTE dras upp hela tiden!

Utbildningsdag inför op har jag hunnit med också. En lång dag, med mycket info att ta in och mycket att reflektera över...

Till helgen hoppas vi på bra väder, så vi kan hitta på saker utomhus, nu när pojken kommer <3