Ibland hatar jag att ha rätt. Tyvärr visade det sig att det jag befarade var sant. 
Då polisen äntligen kom in i lägenheten så fann man även min morbror. 
Vet dock inte riktigt orsaken. Mamma med syskon är nu på bårhuset/patologen för att ta en sista titt. Sen väntas obduktion. 
Men enligt läkaren på plats verkade det ha gått väldigt lugnt och stilla till. Hjärtinfarkt? Koma pga diabetesen? Eller något annat? Svar kommer förhoppningsvis snart. 
Det var för snart. Han var strax över femtio och yngst i barnaskaran. 
Men det är väl något vi fått lära oss, livet är inte rättvist. Eller?

Efter samtal med mor, mormor och övriga inblandade så beslutade vi ändå att åka till Tallinn imorgon. 
På ett sätt är det skönt att få "släppa" sorgen en stund och inte grotta ner sig för mycket. Om jag sitter i min lägenhet eller strosar på Tallinns gator, så finns han i mina tankar hela tiden.