Väldigt vad tiden går fort ibland....

Har nu haft begravning för min kära morbror. En otroligt fin cermoni, en chans att ta farväl. Men så jobbigt det är...

 

Pojken har varit hos mig nu en vecka och haft sportlov. Alltid lika jobbigt varje gång han åker hem till sin far. Alltså inte det att pojken har det dåligt hos sin far, absolut inte. Men när man är van att ta hand om sitt barn 24/7 i fem år och sen helt plötsligt är det bara varannan helg och när det är ledighet från skolaln. Det känns. Men vid en skilsmässa får man inte vara egoistisk och tänka på sig själv, utan vad som är bäst för barnet. När pappan och jag gick isär, så var detta den bästa lösningen just då. Pojken och pappa bor kvar i huset som vi hade, så pojken slipper bryta upp från skola och kompisar. Då vi inte bor i samma stad, så finns det ingen möjlighet för mig att ha han varannan vecka, eller så. Men vi får se, om något år så kan det bli att han flyttar till mig istället. Men detta får tiden utvisa. 
Så länge jag vet att pojken har det bra, så är det ingen fara. Det är mer för ens egen skull....man saknar han helt enkelt. 

Igår var det synthkväll! Var ute med sambon och oj vad kul det var!
 

Full rulle med den nya jobbcoachen också. Träning fyra gånger i veckan och en massa jobbsök :) Härligt!