Så var man hemma igen efter några dagar hos svärföräldrarna. Ett par härliga dagar, med god mat, fint väder och massa fina människor.
Ett par dagar med ångest, mindervärdeskänsla och ännu mer stressad över min situation. 

Dom gör det inte med mening...men folk förstår inte alltid att det gör ont, att det är jobbigt, när man hela tiden blir jämförd, ifrågasatt och dom inte har en aning om hur det är. Och hur ska dom kunna veta? Dom har aldrig varit med om det själva.

Jag tiger, jag ler och håller god min för att inte säga det jag tycker och tänker.
Jag tiger, jag ler och håller god min för att inte skämma ut min sambo.
Jag tiger, jag ler och håller god min för att inte skapa osämja.

Intalar mig själv, att det är inte värt det. Det blir bättre. Det kommer att lösa sig. Du duger som du är. Du gör allt som står i din makt.

Jag försöker att inte jämföra mig med andra, men det är svårt när man hela tiden blir jämförd med andra. 

Säger jag var jag tycker och tänker, då blir folk ledsna och tycker att jag är dum. 

Så jag tiger, ler och håller god min för att inte göra någon ledsen. 

Men nog om det!

Imorgon blir det lite kalas för min älskade sambo som har fyllt år! Så ut snart och inhandla lite saker, för att kunna slänga ihop en tårta. 
Mitt lilla hjärta kommer imorrn och spenderar påsklovet hos mamma. Lycka!